Barnet:
Nu är din bebis ca 44 centimeter lång och väger runt 2200 gram. Den närmsta tiden kommer bebisen att öka ca 225-250 gram i veckan. Det är nämligen så att det närmsta fyra veckorna växer barnet otroligt mycket. Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livemodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Din bebis kranium är fortfarande lite mjukt, eftersom benen inte riktigt sitter ihop ännu så att huvudet lättare kommer ut under förlossningen. Människor föder barn med ovanligt stort huvud i förhållande till mammans bäcken. Övriga delar av bebisens skelett hårdnar däremot nu och huden håller på att bli mindre röd och skrynklig i och med att bebisen lägger på sig underhudsfett. Vid den här tidpunkten har de flesta barn ställt sig med huvudet i bäckenet och är redo att gå vidare. Om du är omföderska ställer sig barnet kanske inte i den här positionen förrän förlossningen sätter igång.

Mamman:
Ditt magmått (symfus-fundus) är nu allt mellan 29 och 34 centimeter. Det varierar något beroende på barnets storlek och fostervattenmängden. Huvudsaken är att magen växer. Tänk inte för mycket på vikten, tänk istället på vad du äter och att du äter nyttigt. Ladda med kolhydrater inför förlossningen. Mycket grönsaker är också bra och ett par frukter om dan. Många tänker ofta på förlossningen nu.  Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten oftare. Din livmoder har blivit c:a femhundra gånger större än den var innan du blev gravid. Produktionen av röda blodkroppar har nu börjat komma ikapp och blodbristen och andfåddheten som du kanske upplevde tidigare börjar kanske avta nu under den här perioden.

Enga ord:
Jag kan säga såhär, nu vet även jag hur foglossning känns. Inte den härligaste smärtan måste jag säga. Dock så märks det inte alla dagar, men dem dagarna när jag går mycket.. oj oj oj säger jag bara. Efter skogspromenaden på ca 50 minuter som jag, Amanda och Hanna tog med hundarna i veckan så kunde jag knappt gå på två dagar. Det gjorde så fruktansvärt ont. Så nu har min rara Barnmorska rekomenderat mig att börja använda ett foglossningsbälte. Hej vätskan kan jag också säga nu, innan var det bara lite grann men nu börjar det komma ordentligt, strumpor som skär in i vaderna är åter ett faktum och vissa dagar är mina händer så svällde så jag vet inte vad. En utav dem värsta graviditets krämporna enligt mig iallafall. Och idag fick jag mig en rejäl chock, vi skulle iväg straxt innan lunchtid idag och jag visste att jag hade mina svarta mamma-jeansleggings rena i garderoben, så jag tar fram dem och ska ta på mig dem men inser snabbt att jag inte får upp dem över höfterna... Jag kan altså inte ens ha mina mamma byxor längre? Hur ska detta sluta.. Den som lever får se. På tal om att leva så fick jag världens sammanbrott i Torsdags, jag hade så ont utav foglossningen i ljumskarna, samtidigt som jag hade en sträckning i höger ljumske, jag var vätskefylld, kände mig super ful och det värsta så otroligt tung. Jag tyckte så synd om mig själv, (stackars M haha) försökte få fram mellan gråten att jag kände mig som en tant på 90 år, och samtidigt beklagade jag mig över graviditetsnästäppan som gjorde det omöjligt att snyfta haha. Ja ibland är det inte lätt. Men som alla som vart gravida vet så är det juh så himla värt det. Nu längtar jag bara tills denna "transport sträcka" är över. Man vet juh lixom att man går och väntar på "nåt riktigt gott".