Mini:
Fostret väger nu ungefär 2400 gram och det har blivit knappt 47 cm. Bebisen går nu upp ca 300 gram i veckan fram till förlossningen. Huden är tjockare och har fått en ljusrosa färg. Det börjar bli lite ont om plats och det är en av orsakerna till att barnet inte rör sig så mycket som förut. Dessutom kan det ju också ha vänt sig så att det står med huvudet nedåt och är klart att födas. Rörelserna upplevs kraftfullare och tydligare och du bör känna barnets rörelser varje dag. Du kanske kan se en armbåge eller häl som putar ut mot huden? Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Visste du att lårbenet är cirka 66 mm långt?

Mamman:
Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. 
Kanske får du tilltagande besvär med halsbränna, och magen känns full. Försök äta fler, mindre måltider. Undvik kaffe, fet mat och starka kryddor. Vid den här tiden brukar barnmorskan sammanfatta hur din graviditet har varit. Det kan vara bra att skriva ett förlossningsbrev om dig själv och dina förväntningar på förlossningen. Här kan du också berätta lite om vilket stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva, och ifall du är orolig för något särskilt. Det kan vara svårt att skilja förvärkar från riktiga värkar. Du kan prova med att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta, medan riktiga värkar fortsätter. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra känner stor oro. Det finns hjälp mot förlossningsrädsla - prata med din barnmorska. Många kvinnor vill förebereda sig på vad som brukar hända under de olika skedena av förlossningen. Det kan också kännas som en trygghet att känna till vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.

Egna ord:
Har börjat sova sämre på nätterna nu, och på kvällarna känner jag mig nu riktigt tung och höggravid. Ser ni så svälld jag har blivit i ansiktet också? Precis som när jag väntade skruttan. Jag som hade hoppats på att slippa det denna gång med tanke på att det inte är sommar. Men men man kan inte få allt. Nu känns det som att det sista som är kvar bara är en transportstrecka, kanske inte så himla konstigt nu när det är andra gången och man vet vad det är som väntar. Det är ju när bebisen kommer som allt börjar "på riktigt". Och denna gång så ska vi även få dela denna underbara skaplse med Alicia, kan det bli bättre än så? Snart är vi en familj på fyra (fem om man räknar med Alfons då) och det ända som "skrämmer" mig lite är tanken på att inte räcka till.