Magbild för vecka 37 (36+6) - sliten och svälld mamma, gillar speciellt dubbelhakan i den snygga vinkeln ;}


Bebis:
Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

Mamman:
Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras. Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Egna ord:
Ja nu börjar man känna att det snart är dags, tror bebis sjunkit lite till nu även om h*n redan varit fixerad ett tag (dock var huvudet fortfarande ruckbart sist vi var till MVC) för det ilar allt oftare när jag går. Har dem senaste dagarna kännt mer ork än vanligt dock så verkar jag fortfarande inbilla mig att jag kan röra mig som vanligt så jag kör på i fullt tempo hela dagarna och sen när kvällen kommer så har jag så ont i kroppen, ljumskarna ilar (foglossning?) och ryggen värker så att det känns som att den ska gå av. Dessutom skillnaden denna gång är ju att man redan har en skrutt som vaknar tidigt, kräver underhållning osv, det är inte direkt som förra gången när man kunde kliva upp klockan 10-11 om dagarna och bara ligga i soffan och glo på teve serier haha. Och det här med illamående på kvällarna förstår jag inte riktigt. Nu har det hännt två gånger under denna graviditet att jag har mått jätte illa på kvällen innan jag har gått och lagt mig, och sen vaknat på natten/morgonen för att gå på toa och då känner jag helt plötsligt att jag måste kräkas(?). Första gången var ju för någon månad sen då jag trodde att jag åkt på magsjuka, då spydde jag (ursäkta informationen) en gång vid 1 tiden på natten, sen vid 7 tiden på morgonen, och denna gång var det klockan typ 5 på morgonen? Men jag minns faktiskt att jag hade så en gång när jag väntade Alicia också, tror att det var i vecka 38 som jag vaknade och behövde kräkas. Någon som har en aning om varför man får så?