Hej på er alla ni som fortsätter att kika in här, trots bristen på inlägg under den senaste tiden. Men jag hoppas att ni har lite överseende med tanke på att jag är sjuk. Nu måste jag bara få ur mig lite känner jag, för imorse kom det, det där lilla samman brottet. När man känner att varken kroppen eller knoppen orkar mer. Det var straxt innan frukost och efter ännu en natt med ofullständig sömn, en trotsig liten tjej, insikten om att jag skulle klara ännu en dag/kväll ensam med en liten tjej som kräver 150 % uppmärksamhet ifrån en mamma som knappt orkar ge 50, som tårarna kom. Jag kände bara sån uppgivenhet och trötthet. Jag kan tala om att det är inte särskillt kul att vara dunder förkyld i flera dagar utan en hel natts sömn, när man är gravid och har en liten Smula redan som inte alls förstår varför mamma är så tråkig och irriterad hela tiden. Mitt tålamod vill inte infinna sig och jag orkar verkligen inte tjata på den lilla fröken. Och mitt under allt detta så kommer stressen inför flytten. Ja som ni kanske minns så ska vi flytta på Måndag, och senast kl 11 på Tisdag förmiddag måste vi vara klara. Med flytten, städningen, töminingen utav garaget, ja rubbet helt enkelt. Det värsta av allt är att M jobbar eftermiddag nu och har gjort det i två dagar, så ni kan juh tänka er hur mycket vi har hunnit packa? Det är inte det lättaste att för mig som är sjuk och är själv hemma med barn och hund att hinna packa på dagarna. Helst av allt önskar jag att jag bara kunde få sova, helst hela tiden och att jag kan få bli frisk, det tär något så otroligt på mig att min förkylning aldrig vill ge me sig. Jag orkar helt enkelt inte mer nu. Jag säger upp mig som människa. Det var verkligen inte så här jag hade föreställt mig att året skulle sluta. Bitter, stressad, trött, less, sjuk och jävligt ensam. Och mest av allt ångestfylld för att jag inte orkar engagera mig i Alicia. Världens finaste tjej som är så snäll, man märker hur hon påverkas utav mitt mående, hon blir super gnällig för minsta lilla, och säger jag nej till nånting så lyssnar hon inte för fem öre och gör bara det hon inte får ännu mer. Alla ni som känner henne vet att hon är den som kräver full uppmärksamhet i princip hela tiden, och så har det alltid varit, inget fel i det. Det är bara det att det blir så påfrestande när man verkligen inte klarar av att ge henne det hon behöver. Dessutom har hon två nya tänder som halvt har letat sig upp som förmodligen kliar ganska mycket, hon har fingrarna i mun hela tiden och biter på allt. Kanske även detta som påverkar hennes gnälliga trotsiga humör? Man märker även att sömnen är lite som den är, hon halvvaknar till flera gånger per natt och måste promt hålla mig i handen hela tiden, mysigt? ja visst, men hon väcker mig och jag behöver all sömn jag kan få. Men för att avsluta detta inlägg så vill jag bara säga:

Förlåt Alicia för att Mamma är så trött och irriterad. Snart är jag bättre och då ska vi busa som vanligt igen ♥ Jag älskar dig min fina tjej. Tack för det här underbara året som du har gett mig. Nu lägger vi detta tråkiga slutet bakom oss och blickar frammåt mot ett nytt år i en ny lägenhet med massa spännande saker framför oss.

Jag gråter när jag läser detta, förstår inte hur nått sånt här "kan hända i Sverige". Jag blir så otroligt ledsen och arg. Hur kan sådana människor få vara läkare? Och hur kan sköterskor som står brevid och till och med gråter inte göra nånting åt det? Bara för att läkaren är rutinerad? Jag kan inte tänka mig hur den här familjen mår. Dem skulle ha varit tre stycken nu igentligen, nu är dem bara två. Det värsta som kan hända har hänt dem och jag lider med dem :'( Usch så sorgligt.

Ni kan läsa artikeln här

Tänkte att jag skulle berätta en sak för er bloggläsare som jag har velat att vänta lite med att berätta innan allting var färdigt och nu verkar det som att det mesta börjar klarna upp. Vi ska nämligen flytta. Vi har hittat en ny lägenhet, eller rättare sagt ett "radhus" fast det är hyres. Och som vi har sett fram emot detta, den 1 Januari får vi nycklarna och kan börja flytta in. Det kommer att bli så bra ska ni se. Stor kyl och frys, ny spis, ordentlig köksfläkt, badkar, två stora garderober (sånna man kan gå in i), ett förråd, balkongdörr i köket med utgång mot baksidan med lekparken precis brevid. Diskmaskin (som vi förmodligen kommer att få köpa loss för en billig peng utav nuvarande hyresgästen), uttag för tvättmaskin och torktumlare i badrummet. Fin och fräsch stor tvättstuga. Ja ni hör juh själva. Allting kommer att bli så himla mycket bättre. Och i ett barnvänligt område där inga bilar kör. Vi är nöjda. Nu återstår bara allt det jobbiga ;) Packning efter jul, flytt, omtapetsering, uppplockning.. ja ni vet juh resten. Kan inte fatta att jag ska flytta ännu en gång som gravid i 7 månaden. Men Men, denna gång förhoppningsvis för sista gången innan det blir hus. Förstår ni nu hur fort tiden kommer att gå tills bebis är här?

Idag är den här mamman riktigt slut. Dagen startade först runt 6 tiden imorse med en liten tjej som vaknade var 5:te minut och var riktigt ledsen. Efter lite välling så somnade hon trots allt om. Och vi kunde kliva upp klockan nio. Och då trodde jag att äntligen har vinden vänt, efter fyra dagar med en sjuk och gnällig tjej så vaknar hon upp utan feber och är riktigt glad och busig igen. Trodde jag ja. Det höll i sig någon timma men sen kom den trötta,ledsna och frustrerade tjejen tillbaka. Inget ville hon äta, och inget ville hon dricka. Runt tolv tiden var hon så övertrött så hon visste inte var hon skulle ta vägen och inte jag heller. Hon var så trött men hon skulle minsann inte sova. Hon skrek rakt ut var och varannan minut. Ingenting var bra, hon skulle inte sova i varken Mammas eller Pappas knä i soffan framför teven, och inte i våran säng och inte heller i hennes egen säng. Tillslut kände jag bara att jag orkar inte höra henne skrika mer. Man blir juh så otroligt maktlös när man inte kan trösta. Jag torkade tårar och snor om vartannat. Men ingenting hjälpte. Så då bestämmde jag mig för att ta ut henne och lägga henne i vagnen istället. Jag kände att både hon och jag behövde komma ut och andas frisk luft. Och så arg hon var när vi skulle byta blöja, man fick inte klä av henne, inte ta på en ny blöja och inte ta på nya kläder. Ingenting ville denna lilla trötta dam gå med på. Men så tillslut när vi fått på oss kläder och fått på Alfons kopplet så kom vi ut på en liten promenad och hon somnade efter 20 meter.

Kom hem och tog en dusch medans hon sov, sedan lite lunch och så gjorde vi oss iordning för att åka till Tierp är hon vaknat. M skulle klippa sig och jag kände att vi behövde komma iväg hemmifrån både jag & Alicia. I bilen dit var hon sur och trött igen men det vart lite bättre när hon & jag tog en liten "shopping runda" inne på RummetRita (en utav mina favorit affärer). Där fick hon välja en lite försenad doppresent. En fin sparbössa ifrån Jabadabado. Och jag fick mig en liten sak jag också. Sen kom vi hem och jag skulle försöka ge henne mat, hon har juh knappt ätit nånting på flera dagar nu så vi kände att idag måste hon få i sig nånting. Och så arg hon var, och ledsen! Hon ville bara ha nappen och ingen mat alls. Hon gallskrek i ca 10 minuter innan hon gav upp och helt plötsligt tog tallriken och började äta utan tjat ifrån mig. Till och med lite blåbärspuré fick hon i sig på slutet. Och nu har hon äntligen somnat. Tror inte att det är många gånger som jag har sagt att "nu har hon äntligen" somnat. Men idag känner jag så. Jag var så trött i både öronen och huvudet efter allt gnäll. Vet inte om det är för att man inte är van och för att man har blivit bortskämd med en tjej som oftast är glad och aldrig tjurar? Sen så får man juh sån ångest som Mamma när man inte alltid orkar att vara stark. Och med graviditets hormoner som sprudlar i kroppen så är det inte så lätt att ha ett tålamod som räcker hela vägen. Men det är väl barra att försöka inse att man inte alltid kan vara helt perfekt?

Länkar en gång till ifall att ni skulle missat den ovan ;) Klicka er vidare här.

Välkommen November månad och välkommen graviditetsvecka 21. Nu har du lilla pyret bott i min mage halva tiden, och fort går det! Idag jobbar jag stängning så jag åker hemmifrån med 14 tåget, vilket betyder att Alicia kan vara hemma med mig ifrån dagis idag. M kommer nämligen hem till 15 så medans är Alicia hos Farmor sin ♥ Så skönt att slippa stressa iväg till dagis klockan halvnio på morgonen.

Idag kände jag nästan att jag bara ville bryta ihop nu när jag kom hem efter jobbet (åkte 10 imorse jobbade 12-18:30 och var idag faktiskt hemma redan straxt efter 19 då jag fick åka bil hem idag, tack gode gud). Jag får så sjukt ont i min rygg av att jobba. Det spelar ingen roll om jag sitter i kassan, står i kassan eller står i självskanningen. Det känns som att min rygg låser sig helt efter ett tag och när den värken väl har kommit så finns det inget som kan få bort den. Idag har jag även fått stått och värvat medlemmar i någon timma eller två och det var väl helt okej, förutom ryggen då som spökar hela tiden, plus att jag även får så ont i fötterna nu. Vet inte om det är pga att man står på ett stumt betonggolv eller om det är för att jag väger något kilo extra nu? Jag vet iallafall att jag känner att det blir en sån påfrestning på min kropp och att jag tycker att det är himla jobbigt, men samtidigt så vill jag inte hålla på och klaga hela tiden. Plus att det finns juh inga andra arbetsuppgifter som jag kan göra som inte är särskillt tunga eller påfrestande. Dessutom nu så har vi så otroligt mycket kunder, och jag har hört flera arbetskollegor disskutera om att det förmodligen kommer att se ut så nu FRAM TILL JUL !? Jag förstår inte riktigt hur jag ska orka med? Jag har ont redan nu och när julhandlingen sätter igång där i December så kommer jag att gå under känns det som just nu.

Jag har dessutom ont i ryggen redan sen tidigare. Inte bara nu altså p.g.a min graviditet. Har alltid haft en dålig rygg med lätt för värk. För något år sen så gick jag regelbundet till en kiropraktor som beskrev det som att jag har tre "låsningar i ryggen". Det är altså kotor på tre ställen i ryggen (en i nacken, en i mitten och en i svanken) som låser sig, eller hoppar fel (så kanske man kan beskriva det på ett lätt sätt) Och det ända sättet att få bort detta är gå till en kiropraktor, men får man göra det som gravid undrar jag ? Den KP´n som jag gick hos då påpekade även för mig att jag behövde uppsöka en ortoped då jag har en lite "konstig" lutning på fötterna. Sagt och gjort, jag fick sedan reda på att jag har sk "hålfot" och behöver hålfotsilägg. Men nu är det så att mina ilägg blev dåliga för länge, länge sedan och jag har inte "haft tid" att fixa nya. Kanske även att det påverkar min ryggsmärta i kombination med dåliga skor, graviditet, tungt jobb, dålig rygg, dåliga kuddar + madrass i sängen osv?

Jag kan även inte låta bli att oroa mig för bebis i magen. Jag är så sjukt stressad hela tiden så jag hinner knappt stanna upp och känna efter hur bebis mår där inne igentligen. Nu längtar jag så otroligt mycket till BM besöket nästa vecka så att jag kan få "svart på vitt" att allt ser bra ut. Jag menar det kan knappast vara bra att stressa såhär mycket? Det känns som att det inte bara är jobbet som jag känner stress och en stor press på, utan även hemmet och min familj. Nu när M har börjat jobba igen så går vi om varandra :( Han kliver upp vid 4 tiden på morgonen när jag fortfarande sover, åker till jobbet och kommer hem igen vid 15 tiden, då har jag antingen precis åkt där vid 13-14 tiden eller så har jag åkt på morgonen efter att jag lämnat skruttan på dagis. Sen oftast när jag kommer hem så har han antingen redan gått och lagt sig, somnat på soffan eller så hinner vi säga "Hej" och sen går han och lägger sig. Precis så var det idag. Vi möttes i Alicias rum efter att jag precis klivit innanför dörren, jag tog över nattningen och han sa godnatt och gick och la sig. Så kommer det att se ut iallafall hela den här helgen.

Känner även ganska stor press i att hemmet kommer i, säg 5:te hand. Jag behöver diska, finns disk sen någon dag tillbaka men jag förmår mig bara inte. Jag orkar verkligen inte när jag kommer hem så här sent. Jag är så slut i kroppen så jag kan bara inte. Diskhögen växer och så även dammrottorna, tvätten som jag tvättade för några dagar sen står ren i IKEA påsar i hallen och bara väntar på att någon ska plocka upp det och vika in i alla skåpen. Men vem ska göra det ? Och när ska det hinnas med ? Utöver det så har vi inte lyckats hitta någon permanent hundvakt åt Alfons på dagarna. Just nu så är han antingen hos M´s underbara Mamma som alltid ställer upp, eller hos min syster Anna. Men det blir så hattigt och även där kommer stressen att jag kanske måste hinna till andra sidan byn efter att jag lämnat Alicia på dagis för att sedan stressa till tåget för att hinna till jobbet. Eller att jag måste ringa och fixa hundvakt klockan 20-21 kvällen innan för att det ska kunna lösa sig.

Har även massa papper som måste bli färdigt, papper som ska lämnas in till Försäkringskassan och till jobbet. Men det blir uppskutet hela tiden då jag har så mycket i huvudet att jag glömmer bort det eller helt enkelt bara skjuter det framför mig hela tiden. Har räkningar som måste betalas, lappar till dagis som ska lämnas in. Och inte nog med det så ska jag betala tillbaka 3000 kronor på skatten den här månaden. Vilken höjdare då jag fick as dålig lön den här månaden. Plus att vi hade räkningar på ca 15000 kronor och då är inte maten inräknad.

Önskar att jag fick spendera all min vakna tid tillsammans med min underbara dotter, min familj och mina vänner. Vill bara att ni ska veta hur mycket jag uppskattar er. Tack för att ni alltid finns där. Usch det känns som att detta inlägg skulle kunna bli fjorton sidor långt...men jag skippar det idag. Tänk om man bara hade mera tid över helt enkelt. Och att man bara kunde få göra ingenting utan att behöva känna den här pressen...

Nu vart det här ett väldigt personligt inlägg känner jag, brukar inte vilja dela med mig utav alltför "nära" tankar osv. Men jag kände att jag behövde få ur mig lite.

Åh så irriterande, jag har tröttnat på min bloggdesign för länge sen, och nu är det så att jag har en helt ny som är i princip helt färdig, det enda som saknas är en header och en ny profilbild. Funderar på om jag ska göra headern efter RUL:et på tisdag när vi har fått lite bilder på Mini i magen, sen så är det så svårt att välja ut dem "finaste" bilderna på Alicia, då alla är lika fina. Jag får beslutsångest ! Vilket intressant inlägg för er att läsa va haha :) Men Men, man måste juh få klaga lite ibland också ;)

Vila i frid finaste Siw ♥ Hoppas att du har det bättre där du är nu :( Kändes bra att jag fick träffa dig en sista gång.

Ja ni, för ett tag sen kändes det som att det var lång tid kvar tills dagis, nu är det inte längre veckor, utan dagar. På Måndag den 3 Oktober ska vi börja inskola. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Tycker igentligen att lillskruttan fortfarande är lite för liten, men vad gör man när båda "måste" börja jobba? Jag som annars tycker väldigt bra om dagis och vet att barnen får lära sig mycket nyttigt känner helt plötsligt att jag inte alls vill att våran Alicia ska börja på nåt dagis. Jag vill att hon ska vara hemma med oss resten utav livet, hehe nejdå, men nästan så känns det jusst nu. Vet inte alls hur hon kommer att reagera när vi ska börja lämna henne sen, eller alls hur jag kommer att reagera. Om hon börjar gråta då kommer inte jag klara av att lämna henne. Nej nu ska jag inte skriva ett A4 om detta och hålla på att oroa mig i förväg, det kommer jag göra så bra endå ;) Skriver lite mer längre fram om hur hennes tider kommer att se ut osv när vi planerat allt sånt!


Detta är iallafall klart inför dagis & vintern.

Klart:
Overall.
Vinterskor.
Gummistövlar.
Sockar.
Galonvantar.
Tunna tumvantar.
Regnställ ofodrat.
Regnställ fodrat.
Åkpåse.
Liten ryggsäck.
Fårskinn.

Saknas:
Underställ.
Mössa.
Tjocka tumvantar.
Eventuellt ny halskrage.
Fler fodrade byxor.
Fotsack till Emmaljungan.

Japp som rubriken lyder, här kommer sista blogginlägget hemifrån oss! Vi tänkte att datorn får följa med på resan, trots att vi inte har något trådlöst internet, men vi tänkte att vi skulle kolla på film på kvällarna. Eftersom vi reser med småbarn så kommer vi juh knappast vara ute och springa på stan på kvällarna så då kan det juh vara skönt att kunna se en film eller två, istället för bara Turkiska såpor haha ;)

Ja nu har resfebern börjat innfinna sig lite. Har inte riktigt fattat att vi ska resa förens idag. Alfons blev nyss upphämtad för ett tag sen utav min ena systerdotter. Är mest nervös för att flyga bara för att Alicia är med. Man vill juh inte att nåt ska hända henne. Jag håller tummarna för att det blir fint väder hela vägen och att vi slipper luftgropar, turbulens och allt vad det nu heter. Nej nu måste jag sluta, datorn ska packas ner ! Men jag hinner säkert uppdatera er med ett mobilinlägg eller två imorgonbitti på Arlanda eller när vi är påväg dit, vi åker hemifrån 05:45 och det är Alicias Farfar som är snäll och kör oss.

Fick gå hem tidigare ifrån mitt arbetspass igår, hade en sån otrolig migrän huvudvärk :( Jätte jobbigt var det, jag som aldrig brukar ha ont i huvudet. Och dem starka lamporna som sitter över kassorna hjälpte inte särskillt mycket heller :/ Men men, jag ska vara ledig några dagar nu så jag hoppas att det kommer bli bättre :) Därimot så hade lill skruttan hög feber igår kväll, 39,6.. stackarn, men idag har hon vart bättre, lite varm fortfarande dock, kanske är det tänderna som spökar igen ?